I spåren av krigshot, terrorbrott och miljökatastrofer har krisberedskap under senare år seglat upp som ett allt viktigare ämne. Samtidigt har samhällets förmåga att skydda personer med funktionsnedsättning ifrågasatts. Inte minst har de bristande tillgängligheten till landets skyddsrum fått mycket syre i debatten.
– Det har varit mycket fokus på skyddsrummen, och det är inte fel. Som vi konstaterar finns det bara ett tillgängligt i hela Sverige. Men jag tycker att det är viktigt att inte bara fokusera på skyddsrum. Det här området är så mycket större, säger Emil Erdtman som har skrivit en ny rapport om synen på krisberedskap bland personer med nedsatt rörelseförmåga.
ANNONS 
Rapporten som bygger på en enkätundersökning bland DHR:s medlemmar visar att många känner en oro inför krissituationer. Bara 1 av 10 svarande känner sig trygg med att samhället skyddar personer med funktionsnedsättning vid kriser eller katastrofer.
– Man har inte så stor tillit till samhället. Det finns en rädsla och oro där man upplever att man inte är något något värd om det blir en kris. Det är ju känslor som är väldigt allvarliga och viktiga att ta på allvar, säger Emil Erdtman.
Oron handlar om allt från att bli bortglömd i sin bostad till att tillgången till fungerande hjälpmedel och nödvändiga läkemedel ska fallera. Flera riktar kritik mot att det inte är möjligt att ha ett reservlager av mediciner och hälsoprodukter och att hjälpmedelscentraler säger nej till att lämna ut extrabatterier till andningshjälpmedel och rullstolar.
Det finns också en utbredd oro för att kommunen inte har koll vilka invånare som har speciella behov vid en kris eller katastrof. Kommunen kan ha en indirekt koll på dem som har hemtjänst och till viss del personlig assistans, men det saknas överblick, konstaterar Emil Erdtman.
– Det är stora grupper som inte har den typen av stöd. Man kan ha nedsatt rörelseförmåga och när hissen inte går att använda då kommer du inte ut. Du behöver inte ha hemtjänst för att ha den situation, säger han och uppmanar fler kommuner att samverka om krisberedskapen med funktionshinderrörelsen.
Samtidigt anser mer än hälften av de svarande i undersökningen att de kan och vill vara med och bidra vid en krissituation. Vissa uppger att de har specialkunskaper inom livräddning eller energiförsörjning, medan andra kan erbjuda sig att låna ut hjälpmedel eller annan nödvändig utrustning.
– Jag tycker att det är ett positivt budskap. Många kan bidra och vill vara en aktiv samhällsmedborgare, inte bara ett objekt som behöver hjälp och stöd, säger Emil Erdtman
Många med nedsatt rörelseförmåga saknar personlig krisberedskap
648 personer har svarat på DHR:s enkätundersökning om krisberedskap.
4 av 10 svarande säger att de har en personlig krisberedskap.
7 av 10 har personer i sin närhet som de kan samarbeta med vid en kris.
5 av 10 kan tänka sig att bidra med egna erfarenheter för att förbättra samhällets krisberedskap.
1 av 10 känner sig trygg med att samhället skyddar personer med funktionsnedsättning vid kriser eller katastrofer.
Källa: »Vi kan bidra när det krisar« av Emil Erdtman, DHR 2025.
