Domstolen gör där med en annan tolkning av lagen än Försäkringskassan i ett fall som berör en användare som har det mesta av sin assistans förlagd på obekväm arbetstid. Till följd av den stora andelen obekväm arbetstid hade Försäkringskassan beviljat personen förhöjd timersättning, men detta beslut underkänner HFD.
Enligt lagen finns en möjlighet att få högre ersättning än den normala timschablonen på 324,50 kronor per timme. Förhöjt timbelopp kan ges om det finns ökade kostnader för assistansen som är en följd av användarens särskilda behov.
I det aktuella fallet var användaren beviljad 174 timmar personlig assistans per vecka. Försäkringskassan bedömde att lite mer än 90 av dessa utfördes på obekväm arbetstid, med ökade kostnader som följd. Såväl Försäkringskassan som förvaltningsrätten och kammarrätten menade att den stora andelen assistans som utförs på obekväm arbetstid är ett skäl att bevilja assistansersättning med ett högre belopp än schablonbeloppet.
HFD menar att en stor andel obekväm arbetstid inte är skäl nog att bevilja en högre ersättning. Istället ska det i varje enskilt fall göras en bedömning om det finns särskilda behov och om dessa har medfört ökade kostnader som kan motivera en högre ersättning. I domen (Mål nummer 733-22) skriver HFD att det är den som ansöker om ett högre timbelopp som har bevisbördan för att ersättning enligt schablonen är otillräcklig.
ANNONS 
Detta har inte användaren i det aktuella fallet kunnat visa, menar HFD. Därför har det inte funnits förutsättningar för att bevilja assistansersättning med ett högre belopp än timschablonen.
