Det här är en krönika. Åsikter uttryckta i texten är skribentens egna.
När Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) antogs 1994, var det under en tid av ekonomisk instabilitet, inte bara i Sverige utan i hela världsekonomin. Trots denna verklighet så valde Sverige att prioritera mänskliga rättigheter och delaktighet framför ekonomiska utmaningar. Att makthavarna gjorde just det visade på ett tydligt sätt hur viktigt man ansåg att mänskliga rättigheter var.
LSS representerade en tydlig ambition och vision om att skapa ett bättre samhälle där personer med funktionsnedsättningar inte skulle ses som passiva mottagare av välfärdstjänster, utan som fullvärdiga medborgare med samma rätt till självbestämmande och delaktighet som andra.
Innan LSS var många personer med nedsatt rörelseförmåga hänvisade till ett liv på institution eller till att vara beroende av nära anhöriga och deras möjlighet att kunna ge stöd utan någon ersättning. Alltför ofta ledde detta till begränsade möjligheter till makt över sitt eget liv. LSS revolutionerade detta genom att introducera rättigheter och stödinsatser, som personlig assistans, boendestöd och ledsagning. LSS möjliggjorde ett självständigare liv.
ANNONS 
»Den nuvarande trenden med nedskärningar ställer obekväma frågor om dagens politiska beslutsfattares människosyn.«
Trots alla framsteg som gjorts sedan LSS infördes, visar de senare årens utveckling att den politiska viljan har förändrats. Återkommande nedskärningar och restriktioner hotar att rulla tillbaka de vinster som uppnåtts för både mänskliga rättigheter och samhällsutveckling. Dessa politiska beslut, ofta motiverade med ekonomisk hållbarhet, riskerar att underminera LSS:s grundläggande mål om jämlikhet och inkludering. Omfattningen och kvaliteten på stödet till personer med funktionsnedsättningar har minskat för varje år, även under goda ekonomiska tider.
För att LSS ska fungera som lagen var tänkt när den infördes behövs politisk vilja, samhällsengagemang och en fortsatt strävan efter ett samhälle där alla medborgares rättigheter respekteras och värderas. Den nuvarande trenden med nedskärningar ställer obekväma frågor om dagens politiska beslutsfattares människosyn och deras engagemang för de principer som Sverige en gång stod upp för när LSS infördes.
Nu vid LSS:s 30-årsjubileum är det hög tid för makthavare och myndigheter att omvärdera vår gemensamma förpliktelse till de värderingar som LSS representerar. Likaså att öppna ögonen för de långsiktiga konsekvenserna av de politiska beslut som fattas idag. Att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar har tillgång till nödvändiga stödinsatser är inte bara en fråga om rättvisa; det är en investering i ett samhälle där alla kan bidra och delta fullt ut. Något som alla tjänar på i längden, även ekonomiskt.
För att upprätthålla och stärka LSS krävs en samlad ansträngning från alla delar av samhället. Det innebär att politiker måste ompröva prioriteringar och säkerställa att ekonomiska beslut inte görs på bekostnad av mänskliga rättigheter och individens värdighet. Det kräver också ett fortsatt engagemang från myndigheter, civilsamhällets organisationer och medborgarna själva för att värna om och utveckla de framsteg som ändå gjorts. Det är genom att göra detta tillsammans som vi kan bevara och fortsätta att bygga på de framsteg som uppnåtts.
Vi behöver säkerställa att alla medborgare har möjlighet att leva ett självständigt och meningsfullt liv, och därmed hedra de principer som LSS grundades på.
