Det behövs kunskap om sexuell hälsa inom LSS

DEBATT Rätten till sexualitet står inte i motsättning till en god arbetsmiljö, skriver tretton debattörer med anledning av debatten om personliga assistenters arbetsvillkor.
Personer med normbrytande funktion har genom historien utsatts för omfattande diskriminering, exempelvis genom institutionalisering och tvångssteriliseringar. Samhällets »stöd« präglades av välgörenhet, kontroll och medicinska åtgärder. LSS innebär ett annat perspektiv, där självbestämmande är centralt och assistansen ska anpassas efter individens livssituation och stödet styras av den assistansberättigade. Målet är att ge användarna möjlighet att leva »ett liv som andra« och bli delaktiga i samhället på lika villkor som andra. 
Annelie Carlsson, förtroendevald i fackförbundet Kommunal, gör i Aftonbladet (9/11) ett utfall mot assistansanvändare som genomsyras av en skrämmande okunskap om vad LSS och assistans är. Annelie Carlssons artikel innehåller många påståenden som vi inte känner igen, varken från forskningen, funktionsrättsrörelsen eller kompetensutveckling i LSS-verksamheter. 
Personer med normbrytande funktion har samma rätt till sexuell hälsa som andra och det är LSS-verksamheternas skyldighet att möjliggöra det, precis som för andra livsområden. Men det kräver att det är tydligt för alla vad assistenter kan och är skyldiga att göra – och inte får göra. Det finns i Sverige en bred konsensus kring att ingen ska tvingas utföra sexuella tjänster. Det är olagligt och likt andra olagliga handlingar ska de hanteras polisiärt. Varför talar Annelie Carlsson om det som fackliga ärenden?
En god arbetsmiljö är ingen motsättning till den enskildes rättigheter. Om assistenter får kunskap och vägledning leder det till både god arbetsmiljö och att den enskildes rättigheter tillgodoses – inklusive sexuella rättigheter. Vi som forskar och utbildar om LSS generellt och om sexualitet specifikt ser och hör mycket okunskap. För det första om LSS; de grundläggande rättigheterna, värderingarna och målen som assistansen syftar till att uppfylla.
För det andra att kunskap om sexualitet är ett särskilt eftersatt område. När vi är ute och föreläser är assistansanvändare såväl som assistenter ofta tacksamma då många aldrig fått möjlighet att prata om dessa frågor tidigare. Och det är just när saker inte talas om på ett konstruktivt sätt som personal faller tillbaka i sina egna värderingar istället för att använda ett professionellt förhållningssätt. Assistenter behöver tid för reflektion och få lyfta frågor och funderingar. Seriösa assistansanordnare möjliggör det och har policys kring frågor som rör etik, gränser, sexuella trakasserier osv. Inte bara för att skydda och respektera assistenters arbetsmiljö utan även för att skydda och respektera assistansanvändare. 
Vi ser helt andra problem än dem Annelie Carlsson tar upp. Avsaknaden av nationell styrning och kunskapsstöd om sexuell hälsa inom LSS får mycket stora konsekvenser, både för personal och stödanvändare. Det är där förändringarna behövs, för att skapa trygghet för både assistansanvändare och personal – och det uppnår vi inte genom att ta ifrån personer med normbrytande funktion deras rättigheter. Särskilt i ett politiskt klimat där funktionsrättsrörelsen kämpar för att överhuvudtaget få behålla LSS i dess nuvarande form, och där en ny undersökning visar att fyra av fem svenskar aldrig hört talas om begreppet funkofobi; det ord som definierar diskriminering, fördomar och strukturellt förtryck mot personer med normbrytande funktion. Det är knappast assistansanvändares fel om arbetsgivare inte följer lagen eller förstår LSS – låt oss rikta kritiken dit den hör hemma istället för att spä på okunskap och fördomar om LSS och assistansanvändare.
Julia Bahner, socionom, forskare
Ulrika Lundin, socionom, sexolog
Magnus Lindén, utbildare och projektledare Rätten att leva mitt liv
Christine Bylund, doktorand i etnologi
Jack Lukkerz, socionom, sexolog
Anna Hallgren, socialpedagog, utbildare
Tobias Holmgren, RFSU, projektledare Sex i rörelse
Becky Nelson, RFSU, projektledare Sex för alla och doktorand Folkhälsovetenskap
Anna Barsk-Holmbom, konsult, utbildare
Lena Lagren, RoS (Relationer och sexualitet), Örebro kommun
Andreas Lindholm, Brukare, Uppsala
Erika Gustafsson, projektledare, Något har hänt, forum SKILL
Rasmus Isaksson, förbundsordförande, DHR
 
Det här är en opinionstext publicerad på Funktionshinderpolitik.se. Åsikter och analyser står för skribenten.