Dags att slakta heliga kor

Rasmus Isaksson: Jag tror att det kommer krävas ett stort mått av nytänkande, mod och vilja att förändras.

»Med denna enkla mening gör jag debut som ledarskribent.« Så började jag min första ledare som nyvald förbundsordförande 2013. Den handlade om det påstått utbredda fusket inom den personliga assistansen och om integritetskränkande utredningsmetoder för att bedöma individers rätt till personlig assistans. Den frågan har förföljt mig under alla mina år som förbundsordförande. Inom bilstödet har DHR fått arbeta hårt för att motverka försämringar. Många aktörer i byggbranschen framställer ständigt kraven i regelverket som rör tillgänglighet som ett problem i byggproduktionen. Och det senaste, krav om att försämra insatserna inom socialtjänstlagen. 

Utvecklingen inom funktionshinderpolitiken går långsamt på många områden och ibland bakåt. DHR har varit tydliga med att vi ser universell utformning som en förutsättning för ett hållbart samhälle. Vi vill se universell utformning, aspekten om hur samhället ska ordnas för alla, genomsyra alla politikområden.

»Vi måste våga utmana den traditionella synen på medlemskap, engagemang och organisationsstruktur.«

Det känns som att tilltron till rättigheter har förändrats i samhället och lämnat utrymme för ett sämre och hårdare debattklimat. Här spelar DHR en viktig roll i att verka för en förändring. 

Samtidigt är det en svår tid för oss som verkar i idéburna organisationer. Utvecklingen på teknikområdet har gett andra möjligheter för människor att påverka. Engagemanget i samhället tror jag är minst lika starkt som tidigare. Men det ser annorlunda ut. Det är en utmaning för oss som idéburen organisation att bemöta. 

Jag tror att det kommer krävas ett stort mått av nytänkande, mod och vilja att förändras. Inte bara för oss utan för hela det civila samhället. Jag tycker att vi ska se det som en möjlighet att utvecklas. Men det krävs att vi vågar vända på alla stenar och inte håller kvar några »heliga kor«. Vi måste våga utmana den traditionella synen på medlemskap, engagemang och organisationsstruktur. 

Vi kanske inte alltid lägger märke till det, men DHR har på många sätt visat redan visat att vi är ett modernt och modigt förbund. Ett exempel är att DHR i år kommer att hålla ett helt och hållet textbaserat förbundsmöte för första gången. 

Det är viktigt att också framhålla det unika med DHR. Frågorna vi arbetar för går naturligtvis även att driva som privatpersoner. Men styrkan i DHR finns hos varandra. DHR behöver på alla nivåer skapa fler utrymmen för erfarenhets­utbyte och sociala relationer. Det är det som håller ihop vår organisation. Det måste vara en parallell gren för DHR vid sidan om det rättighetspolitiska arbetet.

Nu lämnar jag snart över till den kommande förbundsstyrelsen att forma sitt eget ledarskap, sina egna beslut och sina egna visioner för DHR. Jag har fått jobba med fantastiska människor, samarbetat med andra organisationer och träffat många intressanta personer under mitt ordförandeskap.  

Nu ska jag göra något annat i livet. Det är något som känns både som en utmaning och spännande. Tack för att ni varit med mig under de här sju åren. Ni som läst, delat och reagerat på det jag har skrivit. Med denna enkla mening avslutar jag min karriär som ledarskribent för Funktionshinderpolitik. 

*Mic drop*. 

Det här är Rasmus Isakssons sista text i Funktionshinderpolitik i egenskap av förbundsordförande i DHR.