Berättar historien om svenska hjälpmedel 

P å uppdrag av Handikapphistoriska föreningen har han skrivit en studie om hjälpmedelshistoria och hur utvecklingen av hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning har förändrats genom åren. 

Studien har växt fram ur en vilja att fylla kunskapsluckor och hitta uppslag för framtida forskning, men också ur en växande oro för hur hjälpmedelsförsörjningen ser ut i dag. 

– I dag ser vi ojämlikheter och höjda avgifter, man får inte beviljat hjälpmedel man behöver. Och framförallt försvinner kunskap och kompetens, säger Emil Erdtman.

I arbetet har han intervjuat flera personer med lång erfarenhet av att jobba med hjälpmedel inom myndigheter, organisationer och företag. Syftet har varit att förstå samhällets utvecklingslinjer utifrån personliga berättelser.

– Det är intressant att det även i äldre tider – som vi i dag upplever som mossiga – fanns krafter som jobbade ungefär som vi gör nu, säger Emil Erdtman och exemplifierar med användar­involvering och individuellt utformade hjälpmedel. 

– Det är klart att mycket är mer jämlikt idag, men det har ändå funnits bra tankar tidigare.

I studien ger flera av de intervjuade uttryck för att det inte längre finns samma innovationskraft inom hjälpmedelsområdet, som det gjorde under delar av 1900-talet. Studiens tyngdpunkt ligger på utvecklingen under 1960- och 70-talen. En period i Sveriges hjälpmedelshistoria som Emil Erdtman tror att det finns ett och annat att lära av. 

– Det var en annan tid, mer öppet och kreativt och kanske lite mindre reglerat. Man kunde jobba mycket mer spontant. Det fanns riktade bidrag och medel från staten. Man satsade på att utveckla nya hjälpmedel. Då kom till exempel nya typer av elrullstolar och rollatorn som används av en halv miljon människor i Sverige idag.

Läs mer om handikapphistoria