Riksdagen måste agera för folkhälsan

Åsa Strahlemo: För att förbättra folkhälsan bland personer med nedsatt rörelseförmåga krävs ett helhetsperspektiv.

Folkhälsa är ett ämne som ofta diskuteras i samhället, men alltför sällan lyfts perspektivet från personer med nedsatt rörelseförmåga. Vi vet att folkhälsan bland våra medlemmar generellt sett är sämre än genomsnittet. Enligt Folkhälsomyndighetens årsrapport för 2023 visar personer med funktionsnedsättning, särskilt de med rörelsehinder, en högre förekomst av psykisk ohälsa, kroniska sjukdomar och övervikt jämfört med den övriga befolkningen. Rapporten belyser också hur social isolering och ensamhet, som enligt Socialstyrelsen är vanligare bland personer med funktionsnedsättning, påverkar hälsan negativt. 

Rörelse, när det är möjligt, är en av de grundläggande faktorerna för att förbättra vårt fysiska och psykiska välmående och minska risken för olika sjukdomar. Tillsammans med andra hälsofrämjande åtgärder, som exempelvis en balanserad kost, tillräcklig sömn och goda relationer, så kan rörelse spela en central roll i att upprätthålla en god hälsa.

ANNONS Ruta med text och ett omslag av tidskriften Funktionshinderpolitik. Texten lyder: Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

För personer med nedsatt rörelseförmåga är det dock inte alltid så enkelt. Tillgången till hjälpmedel, för både vardag och fritid, oavsett om man är inom- eller utomhus, är avgörande för att kunna delta i fysisk aktivitet och bibehålla och upprätthålla en aktiv livsstil. De gör det möjligt att leva ett mer hälsosamt liv i vardagen och är därför en nödvändighet för att förbättra folkhälsan inom vår grupp. 

En oroande trend, som jag skrivit om tidigare, är att det blir allt vanligare med olika typer av avgifter på hjälpmedel. Detta skapar en ojämlik tillgång till nödvändiga hjälpmedel beroende på individens ekonomiska situation. Tillgången till hjälpmedel blir en plånboksfråga. Avgifterna riskerar att förvärra sociala klyftor och göra det svårare för personer med funktionsnedsättning att delta fullt ut i samhället. Detta är en djupt orättvis utveckling som måste förändras. 

Personligt stöd är också en avgörande faktor för ett hälsosamt liv. Tillgång till assistenter, kontaktperson eller ledsagare som kan underlätta deltagande i fysisk aktivitet, sociala sammanhang och andra hälsofrämjande aktiviteter är centralt. Personligt stöd omfattar också tillgång till färdtjänst, tillgänglig kollektivtrafik och rätten till parkeringstillstånd för personer med nedsatt rörelseförmåga. Det handlar inte bara om hjälp med vardagssysslor, utan om möjligheten att leva ett rikt och aktivt liv. 

»Samhället måste erkänna de särskilda utmaningar som vår grupp har i vardagen och säkerställa att vi får tillgång till de hjälpmedel och det stöd vi behöver.«

Det finns ett stort behov av att utreda hur en ny hjälpmedelslag kan säkerställa rättvisa och jämlika villkor över hela landet. Idag beror tillgången på hjälpmedel i hög grad på var man bor, vilket leder till stora orättvisor. En utredning kan lägga fram förslag som minskar risken för godtyckliga beslut och säkerställa att alla får de hjälpmedel de behöver. Det är hög tid att riksdagen prioriterar denna fråga. 

För att förbättra folkhälsan bland personer med nedsatt rörelseförmåga krävs ett helhetsperspektiv. Samhället måste erkänna de särskilda utmaningar som vår grupp har i vardagen och säkerställa att vi får tillgång till de hjälpmedel och det stöd vi behöver. Det handlar inte bara om att möjliggöra rörelse, utan om att skapa förutsättningar för ett aktivt och självbestämt liv – där social samvaro och en meningsfull sysselsättning och fritid är självklarheter. 

När vi skapar rättvisa förutsättningar för alla, bygger vi ett starkare och mer inkluderande samhälle.