Det här är en kommenterande text. Åsikter i texten är skribentens egna.
När jag pluggade till journalist på 90-talet och kom ut på praktik undrade de gamla murvlarna vad det var för nytta med att sitta inne på ett universitet och läsa teori. Det här yrket lär man sig bäst ute i verkligheten. Vad skulle jag svara? I uttalandet fanns ett förakt mot teoretisk utbildning, men snarlik kritik finns även från »teoretiskt« håll.
ANNONS 
Idén att tillämpa teori eller omsätta den i praktiken bygger enligt nobelpristagaren i ekonomi Herbert Simon på den gamla motsättningen mellan konkret och abstrakt, materiellt och andligt, beteende och normer. Denna motsättning förföljer oss. Vi ställer ofta ord mot handling. Något är lättare sagt än gjort. Man ska gå från snack till verkstad.
En strikt tudelning mellan kropp och själ brukar tillskrivas filosofen Descartes (som frös ihjäl på Stockholms slott år 1650), men hans samtida Spinoza var både filosof och optiker. Han förenande teori och praktik. En filosofisk skola i den traditionen är 1800-talets amerikanska pragmatism. Pragmatisterna tyckte inte att teorin skulle leva sitt eget liv frikopplat från praktiken. Genom att gifta samman teori och praktik till en helhet ville de förändra samhället. Design har uppstått som ett forskningsområde i denna tradition.
I november i fjol hölls den sjunde internationella forskningskonferensen om Universell utformning (Universal design). Över 300 forskare, studenter, praktiker, myndigheter och funktionshinderorganisationer från 18 länder samlades i Oslo för att utbyta kunskaper, lära av varandra och diskutera teori, processer och metoder för hur samhället kan utformas för att fungera för så många som möjligt.
»Det går inte säga att något är universellt utformat. Det är på samma gång ett praktiskt tänkesätt och en praktik med reflektion.«
På konferensen berördes områden som utbildning, arbetsmarknad, stadsplanering, transport, IT-tjänster, turism, organisationsfrågor som samverkan och deltagarbaserade processer. Det var spretigt och överväldigande, men universell utformning är just ett helhetsperspektiv som innefattar alla delar av det mänskliga livet.
Här diskuterades bland annat vad universell utformning faktiskt betyder. Den danska arkitekten Sidse Grangaard menade till exempel att universell utformning inte är en beskrivning av ett tillstånd utan handling och process. Det går inte säga att något är universellt utformat. Det är på samma gång ett praktiskt tänkesätt och en praktik med reflektion.
I Sverige tolkas universell utformning som en vägledande princip för samhällsplaneringen. Universell utformning ska genomsyra samhället på alla nivåer och vara ett inspirerande begrepp utöver de krav på tillgänglighet som finns. I Norge är förhållandet nästan det omvända. Där lagstiftades om universell utformning för 20 år sedan. Det blir ett juridiskt rättesnöre med minimikrav som sätts av domstolarna.
På konferensen i Oslo fanns en odogmatisk hållning kring begreppen. Processer att göra produkter, miljöer och tjänster tillgängliga, användbara och nyttiga för olika typer av människor hade många namn: universal design, inclusive design, innovation for all, design for inclusion. Enligt sista konferensdagens deklaration – konferensens samlade ståndpunkt – är universell utformning en filosofi, en strategi och ett förhållningssätt för att uppfylla mänskliga rättigheter och skapa en hållbar, jämlik och motståndskraftig framtid för alla. Det handlar om att söka lösningar inom exempelvis transport, hälsa, utbildning och arbetsmarknad men också att ändra attityder, beteende och informationssätt.
»Kanske kan det till och med vara begränsande att följa dagens goda exempel.«
Människor ska självständigt kunna interagera med tillgängliga och användbara tjänster i såväl digitala som fysiska miljöer. Alla ska så långt möjlighet använda samma ingång, transportsystem och hemsidor utan extra anpassningar. Att välkomna med både huvudingång och sidoingång sänder budskapet att »du kan inte göra det som andra kan så vi hjälper dig med en speciallösning«.
Så, varför krångliga till allt med en massa forskning? Att gator ska vara jämna och dörrar inte smalare än rullstolarna begriper väl alla? Ja, det finns en praktik med bestämda lösningar och tydliga svar. Optiken var på Spinozas tid full av olösta gåtor men har sedan dess blivit en etablerad praktik med fastlagda metoder.
Tillgänglighet kan liksom optiken också ses som en praktik med fasta regler att följa. Det är något vi behöver som grund. Men vi behöver också diskutera hur lösningar hela tiden kan förbättras. Det som kallas Best practice kanske inte är det bästa i alla tider och sammanhang. Kanske kan det till och med vara begränsande att följa dagens goda exempel. Räfflade ledstråk att följa med vit käpp är till exempel bättre än inga ledstråk. Men funktionen som vägvisare gäller mest om man redan känner till området. Ledstråken begränsas också av att de bara anger en väg och ofta belamras med möbler och skyltar. Dessutom är de obrukbara stora delar av året när snö, is, grus eller löv täcker marken. Innovation behövs!
Så vad skulle jag ha svarat journalisterna ute på landsortstidningen? Ja, att teori och praktik är sammanflätade. De samspelar och berikar varandra.
När teorin fungerar betjänar den praktiken genom att leverera regler och systematik som är till nytta, inte som överordnad utan i ett samarbete där praktiken tillför kreativitet, uppfinningsrikedom och ett odogmatiskt och lustfyllt utforskande. På så vis får teorin nya och mer verklighetsförankrade användningsområden.
Forskning hålls levande genom diskussion och debatt. Så länge det finns öppenhet och svårlösta problemställningar kommer tillgänglighet och universell utformning vara en levande forskningsgren.
Emil Erdtman
Forskare inom universell utformning. Läs mer om hans doktorsavhandling »Universell utformning i praktiken« i Funktionshinderpolitik #2/2024.
