Tillgänglighet är »bra för alla« – men inte alltid

När jag nyligen var inbjuden som talare på en konferens blev jag påmind om ett välbekant problem. När jag frågade om teleslingan på scenen fungerade visade det sig att den endast var installerad i utrymmet för publiken. Att personer med funktionsnedsättning förväntas vara åhörare, inte aktiva deltagare, är en norm som ständigt återkommer i våra offentliga lokaler och utrymmen.

Normer finns även i data och statistik. Författaren Caroline Criado Perez ger i sin bok »Osynliga kvinnor« otaliga exempel på hur förödande effekter skev statistik och data byggda på män kan få. En kvinna löper 47 procent större risk att skadas allvarligt i en trafikolycka jämfört med en man under liknande omständigheter.

En av orsakerna är att krocktester med bilar sker med testdockor som är utformade efter mäns genomsnittliga längd, vikt och kroppsutformning. Detta påverkar utformningen av säkerhetsutrustning som nackstöd och krockkuddar – med ett förödande resultat för kvinnor.

Att obalanserad och skeva data kan få katastrofala följder är inget nytt. Efter ett stort antal flygolyckor som inte kunde förklaras av mekaniska fel gjordes en undersökning av femtusen amerikanska piloter under andra världskriget.

Det visade sig att cockpiten i de amerikanska stridsflygplanen var utformad utifrån en tänkt genomsnittlig pilots dimensioner. Men undersökningen visade att ingen av piloterna uppfyllde alla dessa dimensioner, vilket ledde till att de inte kunde nå alla reglage – och därmed ökad risk för olyckor. 

»Föräldrar med barn under fem år visade sig värdera tillgången till hiss högre än personer med fysiska funktionsnedsättningar. «

När arkitekter och designer utgår från en genomsnittsmänniska leder det ofta till otillgänglighet och utanförskap för personer med funktionsnedsättningar. Lagstiftning med tydliga tillgänglighetskrav är ett verktyg för att motverka detta. Ett annat sätt är att visa att personer med tillfälligt nedsatt funktionsförmåga är betydligt fler än de med permanenta funktionsnedsättningar – och därmed att behovet av tillgänglighet är större än vad många inser.

En person med stor resväska eller barnvagn möter exempelvis liknande barriärer som en person med nedsatt rörelseförmåga.

Ekonomen Alice Maynard, som själv har en nedsatt rörelseförmåga, genomförde som en del av sin avhandling undersökningar av betalningsviljan för tillgänglighetsåtgärder. Föräldrar med barn under fem år visade sig värdera tillgången till hiss högre än personer med fysiska funktionsnedsättningar. 

Liknande undersökningar i Norge visar att åtgärder som bra belysning, både utom- och inomhus, värderas högt av personer utan funktionsnedsättningar. Tillgänglighet är således något som även många utan funktionsnedsättningar drar nytta av – och kan därför ses som en investering. 

Men det ekonomiska nyttoargumentet räcker inte för alla åtgärder. Teleslingor är ett exempel på något som värderas mycket högt av hörselskadade – men lågt av personer utan hörselnedsättning. Skälet är enkelt: man behöver en hörapparat för att märka nyttan av en teleslinga. 

Lagkrav på tillgänglighet kommer därför att vara en förutsättning för många åtgärder och kan inte enbart argumenteras utifrån att de är »bra för alla« eller en bekvämlighetsåtgärd.

Läs mer: Här hittar du alla krönikor av Lars Lindberg