Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har stora brister. Det konstaterar Riksrevisionen i en granskning.
Trots att arbetslösheten i gruppen är hög, mer än dubbelt så stor jämfört med befolkningen i övrigt, så lyckas inte Arbetsförmedlingen att ge rätt stöd inom rimlig tid.
ANNONS 
Riksrevisionen konstaterar att var tionde inskriven på Arbetsförmedlingen får vänta över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad, och i flera fall identifieras den inte alls. Vissa grupper är särskilt utsatta för de långa handläggningstiderna. Personer som är över 25 år, födda utanför Sverige eller har nedsatt rörelseförmåga får vänta länge på att få sin funktionsnedsättning identifierad.
Samtidigt är identifierad funktionsnedsättning ingen garanti för att få del av de insatser som Arbetsförmedlingen har i sin verktygslåda. Granskningen visar att hälften av de som har en identifierad funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga saknar varaktiga insatser.
Granskningen är gjord genom analys av registerdata för perioden 2013–2024. Riksrevisionen konstaterar att såväl arbetet med att identifiera funktionsnedsättningar och tillgången till stöd har blivit sämre över tid.
Enligt Riksrevisionen kan flera av bristerna kopplas till organisatoriska förändringar inom Arbetsförmedlingen. Särskilt pekar revisorerna på övergången till ett ärendebaserat arbetssätt, digital självservice och en minskad personalstyrka hos myndigheten.
Det finns också mått av godtycke i hur Arbetsförmedlingen möter personer med funktionsnedsättning. Bedömningarna av hur en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan sker inte enhetligt eller likvärdigt, skriver Riksrevisionen i rapporten. Regionala skillnader i organisation eller resurstilldelning gör det
I dag förväntas en arbetssökande själv driva sitt ärende hos Arbetsförmedlingen och det mesta av kontakterna med myndigheten är digitala. Riksrevisionen konstaterar att detta arbetssätt gör det svårt att fånga upp funktionsnedsättningar och individuella stödbehov. Arbetsförmedlingens arbetssätt har även lett till att kontinuiteten i kontakten mellan arbetssökande och handläggare har blivit sämre.
Dessutom har personalminskningen hos Arbetsförmedlingen medfört att myndighetens arbete med att hittar arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättning har blivit sämre. Detta anges som en orsak till att Arbetsförmedlingen inte lyckas placera fler personer i anställning med lönebidrag.
Riksrevisionen uppmanar därför regeringen att styra Arbetsförmedlingen mer långsiktigt och resultatorienterat så att fler personer med funktionsnedsättning kan få och behålla ett arbete. För att nå dit rekommenderar Riksrevisionen att regeringen tar fram bättre analys och mer kunskap om hur arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insatser påverkar arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Dessutom bör regeringen bland annat överväga om den nuvarande takbeloppet i lönebidraget är ändamålsenligt.
Likaså bör Arbetsförmedlingen säkerställa att de på ett effektivt sätt fångar upp och stöder personer med funktionsnedsättning. Det innebär bland annat att myndigheten behöver se till att bedömningsverksamheten blir likvärdig över hela landet och att kontakten mellan arbetssökande och handläggare blir mer kontinuerlig.
Läs hela granskningen hos Riksrevisionen
Riksrevisionens rekommendationer
I rapporten lämnar Riksrevisionen följande rekommendationer.
Till regeringen
• Ge lämplig aktör i uppdrag att ta fram kunskap om, analysera och utvärdera hur arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insatser påverkar arbetsmarknads-situationen för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.
• Se över förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Skälet till översynen är att säkerställa att villkoren för de särskilda insatserna bidrar till att syftet med det arbetsmarknadspolitiska programmet uppfylls, och att se över om nuvarande taknivå i lönebidragen är ändamålsenlig.
• Se över om det finns behov av ytterligare arbetsmarknadspolitiskt stöd som kan väga upp för varaktigt nedsatt eller låg arbetsförmåga hos arbetssökande som under långa perioder står utan insats, eller om dessa personer bör skrivas ut från Arbetsförmedlingen och få stöd på annat sätt.
• Följ upp att Arbetsförmedlingens samverkan med kommunerna och Försäkringskassan är effektiv, så att arbetssökande med funktionsnedsättning ges ändamålsenligt stöd och inte faller mellan stolarna.
Till Arbetsförmedlingen
• Säkerställ en handläggningsprocess som effektivt fångar upp och stödjer personer med förmodad eller konstaterad funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Det bör till exempel ske genom att:
– införa en sammanhållen bedömningsverksamhet för att främja likvärdiga bedömningar av om och hur en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan
– vidta åtgärder för hur inhämtandet av medicinska underlag från hälso- och sjukvården kan underlättas
– tillhandahålla individanpassat stöd och möjlighet till kontinuerlig kontakt med samma (grupp av) handläggare
– överväga att anordna fysiska möten mer systematiskt.
• Säkerställ att berörda handläggare har den kompetens och den tid som behövs för att kunna föra samtal om ohälsa, funktionsnedsättning eller andra svårigheter i relation till arbete.
• Utveckla och upprätthåll ett proaktivt och strukturerat arbetsgivararbete som innefattar regional och lokal kännedom om arbetsmarknaden.
• Utforma verksamheten för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga så att den är kunskapsbaserad, uppföljnings- och utvärderingsbar samt stödjer ett organisatoriskt lärande.
Källa: Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning (RiR 2025:20)
