Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna
Den här vårvintern har jag andaktsfullt umgåtts med vår historia Jag har besökt Kungliga biblioteket för att bläddra i och läsa ur gamla nummer av Svensk Vanföretidskrift. Tidningens motto 1924 var: »Den lilla kraften uthålligt använd är lika med den stora kraften«. Ett tänkvärt motto som jag bär med mig i mitt DHR-hjärta.
ANNONS 
Det är viktigt att vi kan och minns vår historia, men vi får inte fastna i den. Med ständigt minskat medlemsantal måste vi stanna upp och tänka efter. Det är vi många som gör, inte minst genom den nu pågående organisationsutvecklingen.
Det är bra med en organisationsutveckling, men jag kan inte låta bli fundera på vad den ska leda till. Jag ser redan nu problem med den. Arbetet har förenats. Saker sker och det blir inte alltid som man tänker sig. Jag är övertygad om att kompetensen finns bland flera av oss i föreningen och därför kan jag se att hjälpen finns runt hörnet, bara man frågar efter den. På det viset kanske förseningen hade gått att undvika.
Min nyfikenhet gör att jag gärna pratar med människor. Det känns fint att få ta del av andra människors erfarenheter och perspektiv. Som ombudsman på DHR region Stockholm pratar jag ofta med människor, både medlemmar och potentiella medlemmar. Jag ger information, råd och stöd, inspirerar och inspireras. I samtalen förstår jag hur viktigt det är att vi pratar med varandra. I samtal med andra kan jag möta en människa som ger mig nya idéer och kunskaper just genom att vi delar erfarenheter med varandra. DHR behöver vidga sina vyer och prata mer med fler.
»Idébanken skulle på många sätt motsvara det jag önskar mig som medlem. Vad blev det av Idébanken? Vem ansvar för att denna kloka idé blir av?«
Sari Nykvist
Jag läser i Framtidsgruppens slutrapport och konstaterar att det i slutrapporten finns flera bra förslag, exempelvis förslaget om en idébank.
»DHR skulle även kunna utarbeta ett system för utbyte av erfarenheter och kunskaper där lokalavdelningar och distrikt skulle kunna bistå varandra med råd och med nya idéer. Inte minst skulle ett sådant utbyte kunna vara till gagn för enskilda medlemmar i sökandet efter nya, mer passande eller trendiga idéer än vad som finns i närmiljön«.
Idébanken skulle på många sätt motsvara det jag önskar mig som medlem. Vad blev det av Idébanken? Vem ansvar för att denna kloka idé blir av?
Jag sitter vid mitt köksbord och i handen har jag en kopp varmt, starkt kaffe. Framför mig på bordet står en bukett snart utblommade, rosa, tulpaner. Runt omkring mig är det alldeles tyst. I sådana stunder känner jag harmoni och mina tankar flödar fritt. Då händer det att tankarna hittar till DHR och framtiden.
Jag tycker om att läsa. När jag läser stannar jag ofta upp och tar in det jag precis läst. I läsesalen på Kungliga biblioteket är det högt i tak. När jag kommer in där är det som att komma in i en annan värld. Tystnaden finns där fast jag nu delar den med många andra, Vi läser och skriver om vartannat, alla djupt försjunkna i sitt, men ändå tillsammans.
DHRs motto kommer ständigt tillbaka till mig när jag sitter där på Kungliga biblioteket: »Den lilla kraften uthålligt använd är lika med den stora kraften«. När jag tänker på det i dag så kan jag tänka att vi då som nu måste vara uthålliga för att få till den förändring vi vill se i samhället. Jag tänker att vi ska göra det tillsammans, att vi behöver göra det tillsammans för att uppnå våra gemensamma mål. För att i tankarna återgå till mottot så tänker jag att den lilla kraften kan symbolisera varje enskild medlem i DHR, att varje medlem är viktig och kan bidra till helheten.
Låt oss skapa platser och sammanhang där vi kan mötas. Jag kan börja och jag vänder mig till alla medlemmar i hela Sverige. Om du vill ta en fika med mig så finns jag här, fysiskt eller digitalt. Jag vill veta vad du tycker att DHR behöver just nu.
Hoppas vi hörs!
Sari Nykvist är ombudsman i DHR Region Stockholm
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna
