Porträtt av Rasmus Isaksson
Rasmus Isaksson är förbundsordförande i DHR – förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

En av mina arbetsuppgifter är att skriva ledare i Funktionshinderpolitik. Jag tycker att det är kul att uttrycka mig i skrift och får ofta höra att jag skriver bra. Nuförtiden skriver jag bloggar, insändare, uttalande, svar på skrivelser, för att inte tala om svar på all e-post. Allt detta är mycket roligt och lärorikt.
Men just nu är det skrivtorka. Jag tittar tillbaka på mina gamla ledare och nu börjar det kännas som upprepningar. Jag har skrivit om tillgänglighet, flyktingfrågan och vikten av att vi som organisation visar vårt engagemang i aktuella samhällsfrågor, jag har skrivit om personlig assistans, etiska dilemman, med mera.

För inspiration letar jag mig tillbaka i arkiven. Jag hittar en ledare skriven i november 2012, av DHRs dåvarande förbundsordförande Maria Johansson, i dåvarande SHT. Rubriken på ledaren är »Visst vågar vi?« och den är skriven precis före att vi tillsammans firade 90 år som organisation och påverkansfaktor i samhället. Jag fastnar för citatet:
»Jag tror på ett DHR där vi flyttar besluten närmare medlemmarna, där vi låter även den enskilde medlemmen ta initiativ och där vi tar tillvara och uppmuntrar engagemang.«

Maria har varit väldigt betydelsefull för mig i att tro på mig själv som ledare och hur viktigt det är att också lyfta andra runt omkring sig. Framförallt så förstod jag redan innan jag blev förbundsordförande att det vilar ett stort ansvar på mig och att arbetet är hårt men givande. Efter förbundsmötet 2013 sa hon att jag var välkommen att höra av mig till henne om jag hade frågor och hon var mån om att överlämningen skulle bli så bra som möjligt.

Precis efter jag hade blivit förbundsordförande för första gången 2013 fick jag ett långt brev via e-post från en tidigare förbundsordförande i DHR Birgitta Andersson, också fortfarande en välkänd och aktiv person i DHR-kretsar. Så många kloka ord och råd banade väg för vad som är ett mycket givande och spännande förtroendeuppdrag. Birgitta har bland annat sagt att vi för att kunna påverka framåt ibland måste titta bakåt. Det känner jag är viktigt, inte minst för att förstå och praktisera vår ideologi.

Jag vill att vi i DHR ska ha högt till tak och att vi ständigt gör det enklare för medlemmar att engagera sig och påverka genom DHR, precis som Maria skrev redan 2012. I mars håller vi därför en kurs i ledarskap för kvinnor. Det är viktigt att vi arbetar med vår interna jämställdhet och att ledarskapskulturen är inkluderande. Vi ska också bli bättre på att analysera frågor utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Kursen är ett första led i ett pågående arbete med att utveckla våra tankesätt. Helt konkret kommer vi i första fasen att utbilda ambassadörer som kan få igång ett engagemang för dessa frågor på fler ställen i landet.

Jag tänker ofta på att försöka vara en förebild och försöka inspirera andra i att ta för sig, säga sin åsikt och framförallt se sig själv som ledare. För vi är alla ledare i någon mån och det är viktigt att ingen exkluderas i den rollen för att de har en annan etnisk bakgrund, annan sexuell läggning eller exempelvis på grund av kön. Så jag hoppas att vi tillsammans kan arbeta för att se på jämställdhet som ett grundperspektiv att hela tiden ha med sig i arbetet – såväl det dagliga interna arbetet i styrelser och aktiviteter, som i påverkansarbetet.

Text:

Kommentarer är avstängda.