Porträtt av Hanna Öfors.
Hanna Öfors är vice ordförande i Unga rörelsehindrade Stockholm

Trots att man som person med funktionsnedsättning  har rätt att få hjälpmedel för att klara sina dagliga behov är det väldigt svårt att få tag i anpassade sexhjälpmedel, skriver Hanna Öfors.

Idag kan vi se sexualitet överallt i samhället.  Det kan till och med vara svårt att värja sig ibland. TV visar serier som Paradise Hotel och Bachelor. Också Mr Gray har hittat sin plats. Vi har däremot inte sett någon rullstolsburen bonde söka fru. Detta är inte Funkis!

Som samhällsmedborgare med någon form av funktionsvariation har en dagligen att förhålla sig till sin ovanlighet och andras reaktioner på den. Sådana finns det många. Jag har sett det mesta – tro mig! De allra flesta menar väl och gör sitt bästa för att visa det, även om godheten ibland är missriktad.  Det finns emellertid en sak som upplevs lite obehagligare än andra. En sak som jag helst inte ska prata om – min sexualitet. Varför, tänker jag nu, för jag har faktiskt en sådan, det har ALLA.

Det tycks finnas någon form av föreställning hos omvärlden att personer med någon form av funktionsnedsättning, om de nu ändå ska träffa en partner, ska träffa någon likasinnad, alltså en annan person med funktionsnedsättning. Stopp! Vänta! Jag trodde att en blev attraherad av en person baserat på kemi, intressen och sådant. När blev du senast kär i någon för att ni hade likadana träningsskor eller körde en likadan bil? Okej, det kanske finns en och annan därute som känner sig träffad men min poäng är bara att det är lika sannolikt att jag som funktionsnedsatt person skulle falla för någon oavsett om han har rullstol eller inte.

För den som för tillfället inte har någon partner eller kanske bara helt enkelt föredrar att klara sig på egen hand finns ett annat litet problem. Trots att marknaden är översållad med sexhjälpmedel i olika färger och former och trots att man som person med funktionsnedsättning till och med har rätt att få hjälpmedel av staten för att klara sina dagliga behov är det väldigt svårt att få tag i anpassade sexhjälpmedel. Det är knäppt. Ett av de få tillfällen då det faktiskt är både accepterat och vanligt att använda hjälpmedel är i sängen och då ska vi som har svårt att röra oss eller inte har motorik nog att onanera inte få hjälp att kunna göra det. Vad beror det på?

Förlåt, jag glömde, vi funkisar har ju ingen sexualitet!

Titta bara på handikapptoaletterna. De är inte könsindelade och när en går till en simhall med en rullstol kan en behöva ett omklädningsrum som är anpassat. Det är bara det att det ofta bara finns ett. Det är klart att det är bra att det finns anpassade omklädningsrum och det kan faktiskt till och med finnas fördelar med att de är avskilda även om jag inte riktigt förstår varför inte alla utrymmen är anpassade, men jag vill inte tvingas byta om i ett mixat omklädningsrum på grund av min funktionsnedsättning.

Förresten finns det ett uteställe i Stockholm där de faktiskt könat handikapptoaletten. Damer till vänster, herrar och handikappade till höger. Hallå! Jag har druckit typ 100 öl och är kissnödig! Vart ska jag ta vägen? Den dagen alla toaletter är avkönade och en får välja omklädningsrum efter sin integritet och identitet, den dagen ska jag inte peta i detaljer som utformningen av en skylt.

Låt mig därför avsluta med att säga: – Jag är inte bara funkis jag är kvinna också!

Hanna Öfors är vice ordförande i Unga rörelsehindrade Stockholm

Unga rörelsehindrade Stockholm samarbetar med RFSU i projektet Sex i rörelse. Den 11 december arrangerar de en temadag för att fånga upp funderingar kring sexualitet och identitet.

Text:

Kommentarer är avstängda.