Montage av bild på Maria Johansson och en av torsdagsaktionens manifestationer.
Maria Johansson var den centrala gestalten under Torsdagsaktionsens manifestationer.

DHRs tidigare ordförande Maria Johansson vinner ett hedersomnämnande när tidningen Resumé utser årets lobbyist. Hon får utmärkelsen som initiativtagare till Torsdagsaktionen.

– Det är otroligt roligt att en fråga och en kampanj som handlar om mänskliga rättigheter och funktionshinderpolitik synliggörs i de här sammanhangen, säger Maria Johansson.

I två år och fyra månader, från december 2011 till slutet av februari 2014, stod Torsdagsaktionen utanför regeringshögkvarteret Rosenbad varje gång regeringen hade veckosammanträde. Syftet med marthonmanifestationen var att påminna statsråden om att de ännu inte hade levererat något förslag om hur bristande tillgänglighet skulle bli en del av diskrimineringslagstiftningen.

Från att ha börjat som en liten aktion med DHR som avsändare växte Torsdagsaktionen snabbt och fick stöd av en betydande del av funktionshinderrörelsen. Bland annat deltog de båda paraplyorganisationerna Handikappförbunden och Lika unika i aktionen som till slut gav resultat. Den 4 mars i år presenterade regeringen slutligen en proposition och vid årsskiftet införs förändringen i lagstiftningen.

För ett envist arbete i ur och skur har Maria Johansson fått pr- och medietidningen Resumés hedersomnämnande i samband med att tidningen utser årets lobbyist.

– Det är ett erkännande av att vårt arbete spelar roll och att det har uppmärksammats, säger Maria Johansson.

Hur kom idéen om Torsdagsaktionen till?

– Det var ett teamwork. Vi började prata om att det snart hade gått ett år sedan remisstiden på utredningen hade gått ut och vi tyckte att nu måste någonting hända.

Anade ni omfattningen när ni körde igång?

– Jag trodde nog att det kunde ta lång tid. Jag var inställd på att det skulle ta år, kanske inte två år och fyra månader som det blev. Efter någon månad fanns det synpunkter om att ”nu får ni ge er, det är pinsamt, det är ingen som bryr sig”. Men hade vi satt igång det var vi tvungna att fullfölja, annars hade det vi hade gjort varit förgäves.

Tvivlade du någon gång på konceptet?

– Nej, aldrig. Det gjorde jag inte.

Hur ser du på resultatet av Torsdagsaktionens arbete?

– Jag är glad över att vi fick det här ställningstagandet. Jag tror att det kanske satt ännu längre inne än vad vi trodde. Samtidigt finns det här undantaget (företag med färre än tio anställda, reds anm) som måste bort. Det finns ju redan skälighetsbedömning i lagstiftningen. Vi kan inte både ha hängslen och livrem.

– Förutom själva ställningstagandet flyttar det fram synen på tillgänglighet på en del sätt. Framför allt kravet på personlig service, det är ett väldigt framsteg, det har inte funnits reglerat någonstans att man ska ha rött att få den hjälp man behöver när man kommer till en butik.

– Sedan är ja också glad över att skolområdet lyfts fram så tydligt i den nya lagen.

Vad tror du att vi kommer få se för konkreta effekter vid årsskiftet när lagen börjar gälla?

– Det handlar ju inte om att allting kommer att göras om eller byggas om utan poängen är att man börjar tänka nytt, tänka efter i förväg och inte upprepar fel. Sedan har vi som exempel det här med textningen av svensk biofilm som är ett jätteframsteg. Jag tror att vi kommer att få se fler sådana företeelser där man börjar ta frågorna på allvar på ett annat sätt.

Hur ska funktionshinderrörelsen förvalta arvet efter Torsdagsaktionen?

– Jag tycker att man ska samla sig runt en gemensam strategi för att verkligen försöka ansvällda det här redskapet på bästa sätt. Att lära sig vad det handlar om och se till att det görs anmälningar. Kanske samla resurser, både personella och ekonomiska, för att till exempel anställa jurister som kan jobba med frågorna.

Text:

Kommentarer är avstängda.