En andningsmask och lite andra prylar samt en napp och någon leksak.
Många kommuner ger stöd och hjälp vid egenvård. men hur bra insatserna är vet inte myndigheterna.
(Foto: Davizro Photography/Adobe stock)

Det flesta kommuner erbjuder stöd till egenvård, ofta via personlig assistans, men barn och unga får mindre hjälp än andra, visar en ny kartläggning.

Egenvård har blivit en het fråga under de senaste åren. Detta sedan Högsta förvaltningsdomstolen 2012 meddelade en dom som fick innebörden att så kallade egenvårdsinsatser inte längre räknas som ett grundläggande behov för personlig assistans. När Försäkringskassan började tillämpa domen fick den konsekvensen att många föll under gränsen för 20 timmars grundläggande behov per vecka och därmed gick miste om rätten till statlig assistansersättning. Istället hänvisades de till hjälp från kommunen.

Nu har Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen kartlagt i vilken utsträckning som kommunerna erbjuder stöd till genomförande av egenvård. I utredningen kommer myndigheten fram till att nästan alla kommuner erbjuder stöd till hjälp med enklare egenvårdsinsatser. Det handlar bland annat om hjälp med läkemedel eller rehabiliteringsinsatser som ordinerats av fysio- eller arbetsterapeuter.

Men för mer avancerade insatser som sondmatning och respiratorvård är stödet inte lika utbrett. Här är det mindre än fyra av fem som erbjuder stöd inom ramen för LSS, något fler inom äldreomsorgen.

Så gott som alla kommuner erbjuder stöd vid egenvård inom ramen för personlig assistans. Men flera av de kommuner som ingått i undersökningen signalerar att det finns problem att hitta en bra helhetslösning för egenvård för de personer som har förlorat sin statliga assistansersättning. Enligt Karin Flyckt, sakkunnig på Socialstyrelsen, pekar dock mycket på att även personlig assistans enligt LSS är en bra insats för egenvård.

– Personlig assistans står för en kontinuitet. Det är relativt få personer runt den enskilde och de känner personen ifråga väl. Det är några av kriterier som är viktig för att man ska kunna bedöma egenvård, säger Karin Flyckt och tillägger.

– Det är i den kontexten vi ska se att vissa kommuner har problem. Det är inte lika enkelt att sprida ut stödet på olika aktörer och olika insatser.

Minst hjälp med egenvård får barn och unga. Här är det mindre vanligt att kommunerna erbjuder hjälp inom ramen för de LSS-insaster som många barn har. Det kan handla om hjälp med sondmatning eller sugning av en trakeostomi som behöver göras under en korttidsvistelse utanförhemmet eller under någon annan insats enligt LSS.

– De här barnen har vanligtvis många stöd omkring sig och de beviljas ofta korttidsvistelse. Så även om föräldrarna har ett långtgående ansvar så behöver stöd till egenvård finnas inom de övriga stödfunktionerna, säger Karin Flyckt

Samtidigt är frågan komplicerad för kommunerna. Varje person som ger stöd till den som ska utföra egenvård måste bedömas så att de har rätt kompetens för att ge stöd till egenvård.

– Det är en utmaning att säkerställa att verksamheterna och personalen har den här kompetensen.

Hur stödet från kommunerna fungerar i praktiken vet dock inte Socialstyrelsen. Någon bild av hur de individer som får hjälp med egenvård upplever stödet har inte myndigheten. Men man räknar med att jobba mer med frågan i framtiden och även ta in individperspektivet

– Det här är första gången som vi skapat oss den här bilden. Vi kommer att fortsätta att följa det här. Bland annat inom ramen för våra årliga lägesrapporter, säger Karin Flyckt.

Här finns kartläggningen från Socialstyrelsen

 

Text:

Kommentarer är avstängda.