en person hjälper en person i rullstol att koma in i en inglasad hiss. En liten svartvit hund springer bredvid.
foto: istock

Inspektionen för socialförsäkringen uppmanar regeringen att se över om gällande praxis för bedömning av assistansersättning stämmer överens med målen för insatsen.

Det finns en oreda ifråga om sjukvårdande insatser inom assistansen, konstaterar Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i en ny rapport. På regeringens uppdrag har ISF granskat hur Försäkringskassan tolkar reglerna om egenvård och hur rådande domstolspraxis påverkar tillämpningen av reglerna om assistansersättning. Myndigheten konstaterar bland annat att lagstiftningen är otydlig och att den rättspraxis som Försäkringskassan tillämpar idag drabbar många hårt.

Bakgrunden är de senaste årens domar i Högsta förvaltningsdomstolen som bland annat slår fast att egenvårdande insatser inte kan räknas som grundläggande behov och att det femte grundläggande behovet, om behov som kräver ingående kunskaper om en person, bara gäller för människor med psykiska funktionsnedsättningar. Dessa har lett till att många assistansanvändare har hamnat under gränsen för 20 timmars grundläggande behov i veckan vilket innebär att de inte kvalar in för statlig assistansersättning.

Som exempel kan det handla om personer som behöver sondmatning. En insats som klassas som egenvård och därmed inte anses vara ett grundläggande behov för personlig assistans.

I grunden handlar det om ett gränsdragningsproblem mellan vad som är omvårdande insatser och vad som är sjukvård. En fråga som i slutänden handlar om vilken huvudman som har ansvaret. ISF konstaterar att det i dagens system finns incitament för kommuner och landsting att vältra över ansvaret för sjukvårdande insatser på personliga assistenter.

Grundorsaken till problemen är, enligt ISF, att lagstiftningen är otydlig och att det saknas en klar ansvarsfördelning för egenvårdande insatser mellan de olika huvudmännen. ISF rekommenderar därför regeringen att skapa ett system som förenklar bedömningarna och förtydligar vilket ansvar olika huvudmän har för de insatser som personliga assistenter gör.

ISF ifrågasätter också systemet med att använda de grundläggande behoven som en avgörande faktor för att få till gång till den statliga assistansersättningen.

”Den har inneburit att personer med stort behov av hjälp med åtgärder som sjukvårdsinsatser och omvårdnad har lättare att få statlig assistansersättning. Personer med stort behov av i första hand annan personlig hjälp kan nu riskera att bli av med sin statliga assistansersättning eller inte beviljas assistanserättning i framtiden”, skriver ISF.

De senaste årens domar från Högsta förvaltningsdomstolen har förändrat  praxis gällande sjukvård i personlig assistans i en kraftigt åtstramande riktning, konstaterar ISF.

Myndigheten rekommenderar att regeringen när det gäller de grundläggande behoven överväger i vilken mån nu gällande praxis står i överensstämmelse med målen för den personliga assistansen och det uppdelade huvudmannaansvaret. Om regeringen bedömer att det finns behov av en förändring i hur reglerna om personlig assistans tillämpas i dag bör regeringen föreslå lagändringar för att åstadkomma en sådan förändring.

Här finns hela granskningen

Text:

Kommentarer är avstängda.