Porträtt av Mia von Wachenfelt
Mia von Wachenfelt är en av två ordförande i ett nätverk för jurister anställda hos privata assistansbolag.

I debatten har assistansbolagens jurister anklagats för att driva upp kostnaderna för den personliga assistansen. Det stämmer inte, säger juristen Mia von Wachenfelt. Utan juridisk hjälp skulle många användare bli överkörda och rättssäkerheten hänga löst,menar hon.

Under hösten har juristerna blivit ett allt flitigare svingat slagträ i den pågående debatten om den personlig assistansen. Regeringens minister Åsa Regnér (S) har motiverat regeringens pågående översyn av hur assistansersättningen används med att assistansbolagen lägger pengar på att anställa jurister. Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler har å sin sida hävdat att följden av att bolag agerar ombud för enskilda användare ger ett tydligt avtryck i utvecklingen av det genomsnittliga antalet timmar per brukare och i den starkt stigande kostnaden för statskassan.

– Om de lyckas med intentionen att få bort jurister från assistansbolag eller rättsombud från användarorganisationer skulle det innebära att Försäkringskassan blir ensam aktör på arenan. Ingen skulle kunna granska och ifrågasätta det myndigheten gör vilket vore förfärligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv, säger Mia von Wachenfelt.

Hon är jurist på assistansbolaget Passal och en av två ordförande för ett relativt nystartat nätverk för jurister som är verksamma hos privata assistansanordnare. I dagsläget har nätverket ett 60-tal medlemmar verksamma hos 29 anordnare.

Mia von Wachenfelt tycker att kritiken mot juristernas arbete är ogrundad.

– Det handlar inte om att vi driver upp timmarna. Vi ser till att de här personerna får det de har rätt till och det de behöver och ingenting annat. Om timmarna ökar så handlar det nog snarare om att Försäkringskassan kan ha fattat felaktiga beslut.

De senaste åren har ungefär vart fjärde överklagat beslut från Försäkringskassan ändrats av förvaltningsdomstolarna. 2015 innebar det ändrat utfall i 151 enskilda fall.

– Hade inte vi varit där och hjälp till att driva flera av de här fallen så hade de här personerna inte fått den hjälp de är berättigade till och behöver. Finns inte vi är risken stor att man blir överkörd.

Utvecklingen inom assistansjuridiken går många gånger snabbt. Nya avgöranden från domstolar på olika nivåer påverkar grunden för hur lagstiftningen tolkas och vilket stöd som den som söker anses ha rätt till. Därtill kommer Försäkringskassans ständiga arbete med att utveckla sina bedömningsgrunder.

I slutänden står stora värden på spel. För staten handlar det om pengar, för den enskilde möjligheten att leva ett bra liv med det stöd man behöver.

De senaste åren har framför allt tre avgöranden från högsta förvaltningsdomstolen fått stor betydelse för vilka behov som anses ligga till grund för rätten till personlig assistans. Det har handlat om att den som själv kan föra maten till munnen inte anses ha några grundläggande behov av hjälp vid måltiderna och i vilken utsträckning egenvårdande insatser och behov av tillsyn ska ge rätt till assistans.

Även om domarna i sig har gällt enskilda fall har de lagt grund för ny praxis. Resultatet har blivit åtstramningar av vad som ses som grundläggande behov vilket har gjort att många förlorat sin rätt till assistansersättning och andra fått färre timmar beviljade.

Sammantaget innebär de många förändringarna svårigheter för den som ansöker om assistans att veta vad som gäller och vilket stöd man kan förvänta sig att få. Mia von Wachenfelt varnar för att rättssäkerheten på området till viss del är i fara.

– Den grundläggande förutsägbarheten saknas inom det här rättsområdet. Talar man med jurister verksamma inom andra rättsområden så blir de förfärade.

Hon tror att orsaken till detta kan bero på att det inte finns någon längre juridisk tradition inom området och att jurister som är specialiserade på assistans är ett förhållandevis nytt fenomen.

– En annan stor problematik ligger i att domstolarna inte har specialistkompetens. Man har inte hela bilden av funktionshinderfrågorna och det medför att man inte ser konsekvenserna av de domar man avkunnar, säger Mia von Wachenfelt.

Hon jämför med migrationsområdet som sedan några år tillbaka har egna domstolar med särskild kompetens inom sitt område.

– Enligt min mening skulle vi behöva en socialförsäkringsdomstol som är specialiserad på de frågorna och där man på samma sätt som inom asylrätten förstår konsekvenserna av ett avgörande, säger Mia von Wachenfelt.

Text:

Kommentarer är avstängda.