Genialiskt drag på Facebook

Ledare: Mina tweets sprids snabbare genom politikens korridorer än vad det tar för mig att åka till Riksdagen och dela ut flygblad till ledamöterna, skriver Rasmus Isaksson.

Rasmus Isaksson
Rasmus Isaksson, förbundsordförande i DHR.

Ledare: Mina tweets sprids snabbare genom politikens korridorer än vad det tar för mig att åka till Riksdagen och dela ut flygblad till ledamöterna, skriver Rasmus Isaksson.
Den senaste veckan har jag varit engagerad i en lite halvfånig lek på Facebook. Halvfånig men ändå genialisk. Jag utmanades att under sju dagar skriva tre positiva saker som jag gläds åt. Jag kanske ska sätta detta i system för det känns som ett bra sätt att summera dagen på. Det ger lite tid till att reflektera över allt intressant och lärorikt som händer i mitt liv just nu.
Den 5:e maj skrev jag som nummer ett: ”Har deltagit i Stop Disability Cuts-manifestation på Farsta Torg”. Den 7:e Maj upptogs första platsen av att jag förberedde mig inför ett besök till Arbetsmarknadsutskottet där jag, tillsammans med tre andra representanter från funktionshinderrörelsen, framförde vad vi tycker om det nya lagförslaget om utökat diskrimineringsskydd pga. bristande tillgänglighet.
Den 11:e maj fick jag dock ”krypa till korset” och erkänna att den sjunde dagen inte hunnits med. Så på min försenade lista upptogs plats nummer ett av att jag gjort ett kort besök till Skåne för att vara med på en Första Hjälpen-utbildning genom Röda Korset. Jag tror att jag är ganska ensam om att vara Första Hjälpare och rullstolsanvändare. I sommar kommer jag ut på mitt första uppdrag. Kanske ses vi på en festival eller en marknad någonstans. Även detta gör jag mycket med DHR i åtanke. Att ses i sammanhang där man inte förväntas vara är mycket viktigt. Det är så vi förändrar människors attityder till vad som faktiskt är möjligt på arbetsmarknaden och inom andra områden.
Statusraden ger en chans för mig att enkelt och snabbt berätta vad jag gör om dagarna och att se vad andra människor pysslar med. Det kan handla om ett nytt recept, en manifestation för mänskliga rättigheter eller något som irriterar oss.
Jag är medveten om att inte alla gillar att använda Internet och inte ser någon mening med att lära sig det. Men faktum är att några av våra största kampanjer inom DHR har blivit stora just tack vare sociala medier.
Nyheter om vad som händer i världen sprids ofta snabbare här än genom andra medier. Och är det något jag undrar kan jag söka upp den person nyheten handlar om och fråga henne direkt. Mina tweets retweetas genom politikens korridorer snabbare än vad det tar för mig att sätta mig i bilen för att åka till Riksgatan för att dela ut flygblad till riksdagsledamöterna.
Och för egot är det super när jag begrundar det faktum att jag i skrivande stund har 760 vänner på Facebook.