Porträtt av Bengt Westerberg
Bengt Westerberg är tidigare socialminister (foto: Elsa Persson)

Kostnadsutvecklingen för personlig assistans är en rimlig effekt av utvecklingen i samhället, menar Bengt Westerberg i en ny rapport som presenterades på tisdagen.

I regeringens direktiv till den pågående LSS-utredningen sägs att kostnadsutvecklingen är oroande och måste brytas. Direktiven har dock fått kritik från såväl användare, anordnare och politiska motståndare till regeringen.

Senaste tillskottet till debatten är en rapport från tidigare socialministern Bengt Westerberg som har tagits fram med stöd från funktionshinderrörelse och branschorganisationer.

I rapporten menar Bengt Westerberg att kostnadsnivån för den statliga assistansersättningen är fullt rimlig sett till utvecklingen av kostnader, målgruppen och den allmänna standardhöjning som har skett i Sverige sedan mitten av 1990-talet.

Westerberg har räknat på vad den genomsnittliga kostnaden per assistans-användare var 1995 och har sedan räknat upp denna till 2015 med kostnadsutveckling, ökning av antalet användare och ökningen av de svenska reallönerna. Resultatet av ekvationen landar nära de 30 miljarder som assistansersättningen kostande 2015.

Westerberg motiverar sin beräkningsmodell med att ökade reallöner ger människor möjlighet att göra saker de tidigare inte kunnat göra. För att den som är beroende av personlig assistans ska kunna förverkliga fler önskemål än tidigare kräver det ofta fler timmar personlig assistans, menar han.

– Jag utgår att timmarna ska hänga med i standardutvecklingen, i alla fall upp till en visst antal timmar, det går ju inte att öka på oändligt antal timmar, dygnet har ju bara 24 timmar, sa Bengt Westerberg när han presenterade rapporten på tisdagen.

I rapporten räknar Bengt Westerberg också på hur alternativen till personlig assistans skulle påverka de offentliga finanserna om assistansersättningen tas bort. Genom att väga samman kostnader för alternativa insatser, ökad arbetslöshet och förlorade skatteinkomster när fler tar hand om anhöriga landar han i slutsatsen att skillnaden i kostnader är liten även om man godtar en standardsänkning för användarna. I pengar handlar det om ungefär sju miljarder som kan sparas in i utgifter.

Enligt Westerberg medför merkostnaden för den personlig assistansen jämfört med alternativ som hemtjänst, gruppboenden och ökade insatser från anhöriga en ökad skattekostnad på i genomsnitt 500 kronor om året för övriga skattebetalare.

– Regeringen skickar ut dubbla budskap. Å ena sidan säger man i direktiven att man vill göra nedskärningar för att finansiera andra satsningar och av statsfinansiella skäl,. Å andra sidan ger man löften om att den som har ett faktiskt behöva av stöd alltid ska få det. Då undrar man hur dessa saker ska gå ihop, sa han vid presentationen.

Även frågeställningen om i vilken utsträckning den låga kvaliteten på kommunala insatser har betydelse för hur många som ansöker om personlig assistans dissekeras i rapporten. Westerbergs slutsats är att denna parameter har liten inverkan. Istället är det karaktären hos personlig assistans som gör insatsen mer attraktiv eftersom att den medger större flexibilitet och självbestämmande jämfört med traditionella kommunala insatser som ofta är knutna till hemmet eller en särskild aktivitet.

– Det är detta som är den avgörande kvalitetsskillnaden mellan andras insatser och personlig assistans som gör att assistansersättning efterfrågas. Det kan inte elimineras genom att de kommunala insatserna får lite högre kvalitet.

Text:

Kommentarer är avstängda.