En vitbeige hund ger en krycka till en person vars hand syns i bildens nederkant. Hunden har ett svart täcke.
En servicehund kan ha stor betydelse för sin förare.
(Foto: Pelle Nina CC BY-SA 4.0)

Tydligare ramar ska höja service- och signal-hundarnas status som hjälpmedel. Från årsskiftet finns en statligt finansierad tjänst som ska certifiera både hundar och utbildare.

De jobbar hårt. Öppnar dörrar, hämtar redskap och larmar när det behövs. Men trots att service- och signalhundarna är ett viktigt vardagshjälpmedel för sina förare har utbildning och kvalitetskontroll hittills uteslutande byggt på insatser från privata och frivilliga aktörer.

Nu blir det dock ändring på det. Med start i januari ger sig staten in på banan genom att finansiera en treårig tjänst som ska kvalitetssäkra verksamheten med assistanshundar. Bland annat handlar det om att bygga upp en oberoende kontroll av både hundars kunskaper som deras egenskaper.

– Det handlar om att lämplighetstesta hundar innan utbildningsstart, att examinera dem vid utbildningens slut och att göra årsprov för alla hundar som går via oss, säger Therese Palm, projektledare på Svenska Brukshundsklubben som driver verksamheten på uppdrag från Myndigheten för delaktighet.

I uppdraget ingår även att Brukshundsklubben ska certifiera godkända instruktörer och sprida kunskap och information om assistanshundar bland intresserade användare. Någon utbildning i egen regi kommer klubben inte att bedriva.

– Vi har instruktörer som är certifierade, men de är inte våra instruktörer. Vi är utomstående granskare, säger Therese Palm.

Hundar som utbildas och certifieras inom det nya systemet får bära Brukshundsklubbens särskilda tjänstehundstäcke och ekipaget får en ID-handling som styrker kompetens och utbildningsbakgrund. Inget av detta är egentligen något nytt. Sedan tidigare finns flera aktörer på banan. Enligt Myndigheten för delaktighet finns det upp till fyra grupperingar som utbildar och certifierar assistanshundar.

– Man har lite olika täcken och lite olika proffessionalitet på certifieringen. Där vill vi att Brukshundsklubben ser över systemet så att vi får ett certifikat som är lika oavsett om vem som utbildar, säger Karl-Erik Westman, utredare på Myndigheten för delaktighet.

Något tvång att certifiera sin service- eller signalhund genom det nya statligt finansierade systemet är dock inte aktuellt.

– Vi kommer inte på något sätt gå i och styra så att några inte får vara med. Vi lever i ett demokratiskt samhälle där alla får bygga upp sin verksamhet, men Brukshundsklubben får uppdraget och resurser att skapa en bra miljö för de brukare som ska använda de här hundarna.

De aktörer som redan idag har sina egna tester av hundar kan alltså fortsätta med detta. En av dem är Service- och signalhundsförbundet som utbildat och testat hundar sedan 1990-talet.

– Så länge vi inte vet hur Brukshundsklubben kommer att lägga upp sin test­verksamhet så fortsätter vi som vi har gjort tidigare, säger Ing-Britt Fogelberg, hundinstruktör och styrelseledamot hos Service- och signalhundsförbundet.

Idag finns ett 50-tal hundar i tjänst inom organisationen och ytterligare ett 20-tal är under utbildning. Alla bär organisationens egna täcke. Ing-Britt Fogelberg tycker att det nya system som Brukshundsklubben bygger upp kan vara bra för mindre utbildare som inte vill ha ett eget täcke, men hon tror inte att det går att enas om ett gemensamt kontrollsystem och ett täcke för alla assistanshundar.

– Har man utbildat hunden vill stå för den kvalitet man försöker ge. Händer det något och en hund inte beter sig rätt så vill man kunna se vilken organisation som har utbildat och godkänt hunden.

Finns det en risk att butiksinnehavare och andra utomstående blir förvirrade och börjar ifrågasätta assistanshundar om det blir många som certifierar dem?

– Det finns alltid en risk för det. Man måste vara uppmärksam ute i samhället idag så att det inte kommer in oseriösa aktörer som syr sina egna täcken. Det är därför det är så viktigt att man härleda täckena till en hund, en förare och en organisation.

– Det räcker med ett fall där en assistanshund inte uppför sig korrekt för att det ska få negativa effekter för alla, säger Ing-Britt Fogelberg.

Ett del i Brukshundsklubbens statliga uppdrag är att sprida kunskap om assistanshundar bland kommunerna. Målsättningen är att assistanshundar ska ses som vilket hjälpmedel som helst och att utbildning av hundar ska kunna erbjudas inom ramen för hjälpmedelssystemet. Idag är så inte fallet och det är användaren själv som får stå för både inköp, utbildning och certifiering av sin hund. En process som kan kosta upp till 60 000 kronor. Det går även att köpa redan grundutbildare hundar men då blir prislappen ännu högre.

För ett år sedan visade Socialstyrelsen i en rapport att det finns stora vinster för samhället att göra på att fler får tillgång till assistanshundar. Undersökningen visade att en ägare till service- eller signalhund minskar sina behov av vård och omsorg med ungefär 200 000 kronor under en tioårsperiod.

– Sedan har du jättemånga mjuka värden, som kanske är svårare för kommuner och landsting att ta till sig, som handlar om välmående. Att ha en hund kan betyda väldigt mycket för en människa, säger Therese Palm.

 

3 steg från jycke till assistanshund

1. Lämplighetsprövning
Hundens personliga förutsättningar för att fungera som assistanshund granskas av experter.
2. Utbildning
Genomförs av en certifierad instruktör tillsammans med användaren.Tar normalt mellan sex månader och ett år.
3. Examination
Hundens kunskaper testas av certifierade kontrollanter. Det handlar både om grundläggande kunskaper som att vara lugn i stökiga situationer som speciella kompetenser som är anpassade till ägarens behov.

Att utbilda en assistanshund kostar mellan 30 000 och 60 000 kronor.

Text:

Kommentarer är avstängda.