Porträtt av Maj Karlsson och Veronica Kallander
Skattepengar ska gå till personlig assistans, inte till privata bolags vinster skriver vänsterpartisterna Veronica Kallander och Maj Karlsson. (Foto: Vänsterpartiet och Sofia Kuno)

DEBATT. Självklart ska regeringen jaga kostnader, men jakten ska aldrig någonsin bedrivas på funktionshindrade som är helt beroende av personlig assistans för att kunna leva sina liv, skriver Maj Karlsson (V) och Veronica Kallander (V).

Att förlora sitt arbete, inte på grund av bristande kompetens utan för att du inte kan komma ur sängen.
Att inte kunna träffa dina vänner, gå en utbildning, skaffa familj, vara med i en schackklubb, åta dig ett politiskt uppdrag, gå på konsert eller ta en öl i solen på en uteservering med alla andra.

Det kan låta som skrämsel men så här är det redan för en del av oss och kommer att bli för fler, om vi inte får regeringen och Åsa Regner att snarast ändra de nya hårda direktiven för LSS-utredningen och stå upp för rätten till personlig assistans, en av de viktigaste frihetsreformerna i modern tid.

När assistansreformen kom 1994 revolutionerade den livet för människor som tidigare var hänvisade till ett liv på institution, men i grunden handlar det om allas lika värde och att samhället ställer upp för dem av oss som drabbas av olycka eller allvarlig sjukdom. Reformen gjorde Sverige till ett land med värdighet där alla människor oavsett funktionalitet gavs möjlighet att bestämma över sina egna liv och få vara stolta över vad de kan åstadkomma.

Men det tog inte så lång tid innan reformen började ifrågasättas. Inte för vad den gav och vilka effekter det hade för individer eller för samhällsutvecklingen utan för vad den kostade. Under alliansregeringen sattes reformen under ett lågintensivt angrepp. Inte uttalat, för vem hade vågat göra det, utan smygande. I skuggan av fuskdebatten började reformen sakta men säkert urholkas. Människor som fått uppleva hur de fick friheten tillbaka fick nu också uppleva hur det känns att bli av med den igen. Därför krävde Vänsterpartiet och många fler med oss att lagstiftningen skulle ses över för att återgå till det som var intentionen med den. Efter regeringsskiftet deklarerades att det skulle bli en utredning och i kombination med den starka regeringsförklaringen hösten 2014 väcktes också hopp om att det nu på allvar skulle tas ett helhetsgrepp om reformen med människors behov som fokus.

Därför blev de nya direktiven till utredaren om LSS en sån besvikelse. Det fokus Åsa Regner och regeringen valt när de tillsätter sin utredning är ju inte hur människor med normbrytande funktionalitet ska få sina eftersatta behov tillgodosedda, utan ett ensidigt kostnadsfokus.

Och det är här man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. Självklart ska regeringen jaga kostnader, men jakten ska aldrig någonsin bedrivas på funktionshindrade som är helt beroende av personlig assistans för att kunna leva sina liv!

Liksom inom vården, skolan och flyktingmottagandet är det däremot självklart att skattepengarna i personlig assistans ska gå till det de är avsedda för; hjälp och stöd för funktionshindrades liv; inte till privata bolags vinster. Detta är som vi ser det huvudproblemet med de ökande kostnaderna inom branschen. Frågan om vinstdriven personlig assistans ingår också i utredningen om nytt regelverk för privat utförda välfärdstjänster. Utredningen är en av de viktigaste punkterna i Vänsterpartiets överenskommelse med regeringen om åtgärder för att få stopp på vinstjakten i välfärden.

Seriösa privata utförare som gör ett gediget jobb inom personlig assistans ska däremot självklart stanna och vara med och utveckla branschen. En grundläggande tanke med assistansreformen är ju att assistansberättigade själva ska få välja sin assistans. Detta vill Vänsterpartiet slå vakt om. Vi välkomnar en mångfald av olika assistansanordnare. Vår invändning mot privata utförare handlar om vinstintresset som tar nödvändiga medel från verksamheten.

Vänsterpartiet förväntar sig nu att den rödgröna regeringen slutar jonglera med sin ideologiska hållning och när det gäller de nya direktiven erkänner LSS i första hand som en rättighetsreform, för människor med funktionshinder och för oss allihop.

Maj Karlsson
Socialpolitisk talesperson (V)

Veronica Kallander
Assistansanvändare och partistyrelse-ledamot (V)

Text:

Kommentarer är avstängda.