DEBATT: Det krävs mer än en bra digital strategi för att visa unga att de har en plats inom DHR, skriver Hanna Öfors, Förbundet Unga rörelsehindrade, i en ett inlägg i debatten om hur DHR kan nå unga personer.
Förbundet Unga Rörelsehindrade välkomnar att DHR vill ge mer plats åt unga men vi frågar oss samtidigt, varför? Det har länge varit känt att DHRs medlemsbas minskar samtidigt som medelåldern är mycket hög, särskilt för ett förbund som gör anspråk på att vara ett förbund för alla åldrar. Det är därför bra att DHR nu vill arbeta för att närma sig unga. Att arbeta med digitalisering, såsom Mohammed Jaber beskriver är absolut ingen dum idé, men det är långt ifrån hela svaret. Unga måste värderas för mer än sin kunskap om den digitala världen och det krävs mer än en bra digital strategi för att visa unga att de har en plats inom DHR.
DHRs ledning behöver fråga sig varför man vill engagera unga. Är skälet en genuin tro på att unga har någonting att ge till DHR som organisation eller handlar det enbart om antalet betalande medlemmar? Det är nämligen en avgörande skillnad!
Unga rörelsehindrade personer har mycket kunskap och kompetens som idag saknas inom DHR. Även om vi delar många erfarenheter finns det samtidigt skillnader i vilka delar av samhället vi till vardags ser och förhåller oss till. Att så är fallet skulle kunna bli en styrka hos DHR som förbund om man visste att ta till vara på ungas kunskaper och drivkrafter. Detta kan förstås göras på många olika sätt och de kurser i ledarskap, som Rasmus Isaksson talar om att DHR redan arrangerat, kan vara ett av dem, men här bör man återigen ställa sig frågan, varför? Om syftet är att utbilda unga ledare för att sedan ta tillvara på dessa personers kompetens och ge dem faktiskt utrymme att påverka DHRs verksamhet i grunden är det en väg framåt.
ANNONS 
»Samtidigt är ett sådant agerande ett tydligt tecken på att DHR fjärmar sig från frågor som rör unga«
Om det däremot stannar vid en kortare utbildning är så inte fallet. I värsta fall kan en sådan satsning signalera en misstro till den kompetens som den unga redan besitter om man inte är noggrann med att visa tilltro på annat sätt. En del i det arbetet skulle kunna vara att bereda en naturlig plats i verksamheten och i beslutande organ genom att i större utsträckning prioritera frågor som rör unga.
Idag skickas ofta frågor som rör unga vidare från DHR till Förbundet Unga Rörelsehindrade, vilket vi självklart på sätt och vis uppskattar, samtidigt är ett sådant agerande ett tydligt tecken på att DHR fjärmar sig från frågor som rör unga. Det finns i sak ingenting som hindrar att båda organisationerna tar ställning i samma fråga. Att DHR och Förbundet Unga Rörelsehindrade öppet diskuterar olika frågor tror vi tvärtom är ett sätt att få upp dessa på agendan och därigenom visa att rörelsen är heterogen och att det inte alltid finns ett enkelt svar på frågor som rör oss som bryter mot funktionsnormen. Kanske kan vi till och med se detta som en form av samarbete?
Det förs med jämna mellanrum samtal om starkare samarbete mellan Förbundet Unga Rörelsehindrade och DHR, vilka utgår ifrån en gemensam vilja till förändring. Det är ett viktigt första steg! Samtidigt krävs det något ytterligare för att kunna gå från ord till handling. Det krävs att vi slutar se olikheterna som en svårighet. Vi är inte väsensskilda, även om det är sant att vi till viss del lever i olika verkligheter.
Om vi kan lära oss att se att även om de prioriterade frågorna varierar en aning genom livet har alla rörelsehindrade personer, oavsett ålder, något att vinna på det gemensamma målet – bättre förutsättningar för delaktighet i samhället.
Hanna Öfors
Förbundsordförande
Förbundet Unga Rörelsehindrade
Här finns tidigare texter i debatten:
Mohammed Jaber: Hög tid att tänka om – om DHR vill nå unga
Rasmus Isaksson: Svårt att förstå kritiken mot våra kurser
Det här är en opinionstext publicerad på Funktionshinderpolitik.se. Åsikterna i texten är skribentens egna.
